För dig som bryr dig om din häst
och vill kommunicera rätt med den.
| Materialet är mitt eget och kunskaperna mina egna som jag genom årens lopp snappat upp, en del av andra men de största erfarenheterna har hästarna gett mig… Och detta vill jag dela med mig av. Detta har jag inte skrivet i något utlärningssyfte, eftersom det inte riktigt är så enkelt. Den dagen du klarar av att kommunicera med din häst, då kommer du att begripa varför jag brinner för detta. |
Illustrationerna är på mina flickor vilandes i hagen. |
Är rätt och slätt hästens eget språk. Eftersom hästen inte kan lära sig vårt språk, så har vi i stället lärt dens. Hästar talar ju inte med varandra som vi gör, och de bryr knappt sig om, om vi talar eller inte. En del påstår att hästen endast uppfattar vårt språk som störande tjatter, trots detta har jag valt att både när jag tränar, rider samt allmänt vistas i stallet, tala till dom. Mina hästar vet på tonen i min röst när något är bra, detta använder jag som en förstärkande hjälp. Jag är ingen repviftare, jag använder inte ens några hjälpmedel, bortsett från den ”normala” utrustningen. (spö är inte för mig normal utrustning, vare sig då jag tränar eller rider, kan jag tillägga) Jag använder i stort sett bara mitt kroppsspråk såsom hästarna gör mot varandra, jag är inte perfekt, men jag lär mig av dom varje dag, oftast genom att bara studera dom i hagen. NH är något jag sysslat med sen barnsben. Har aldrig tillhört de hästägare som tagit hästen och ridningen för given (alltså sett hästen som någon mat och rid maskin.) Långt innan vi hade ett namn på det i Sverige och innan det blev populärt har jag ridit och tränat mina hästar lösa och utan utrustning. Men vad är jag för det? I dina ögon? Säkert letar du och hittar massor med fel på ”min” NH. I hästens ögon? Äntligen någon som försöker kommunicera med oss. Vilket är då mitt NH sätt. Jag ser bara till att bli en bra ledare över hästen. Jag är mjukare än andra i min hästhållning, utan att dalta. Jag smeker och talar gärna med mina hästar, mellan alla krav. Jag är bara burdus om hästen kräver det, jag blir aldrig elak, men visar hästen tendenser att vilja gå över mig, får den samma behandling tillbaka. Detta är faktiskt rätt kul, jag är både liten och senig, men har inga problem med att sätta mig i respekt hos hästarna. Vilket har uppmärksammats då jag jobbat med travhästar på banan. Vissa hingstar kunde bara ledas med kedja och hingstbett, utom då jag hanterade dem. Då var de froma som lamm, delvis var jag ledare, men jag gav hela tiden hästen en uppgift att tänka på även om vi bara var ute för att gå ner till hagen. Sen tycker jag inte om hästar, jag älskar dem. Och inte bara för min skull utan även för deras. Detta gör att när något går fel, så hittar man ALLTID orsaken, för det är ju rätt korkat att göra om samma misstag två gånger. |
 |
En bra, konsekvent, stark och pålitlig ledare. En bra ledare är ALDRIG elak, eller försöker slå sig till respekt. Provar du det får du bara en kuvad häst, du blir aldrig ledare över den. Ett bra sätt att ta reda på om du är en bra ledare eller inte gör jag väldigt enkelt genom att bara leda hästen. (finns massor av metoder) Jag brukar gå med hästen i terräng som den inte känner sig alltför hemtam i, sen provar jag om hästen villigt vill gå bakom mig, och om hästen lika villigt kan gå framför mig. En del hästar använder villigt din ryggtavla som stöd, men är du en bra ledare så skall även hästen finna sig i att du skickar fram den mot faran först. Så att hästen inte bara går bakom dig för att den tycker det är enklast och bekvämast så. En del hästar ser dig som den mänskliga ledaren utan att ifrågasätta, medens en del alltid ifrågasätter. Och det är oftast med de ranglåga hästarna man har störst problem, de vill klättra uppåt, och kan mycket väl bli hårdhänta och rent av farliga om du inte visar upp ett bra ledarskaps beteende. Får du problem med en sådan här häst, så sök hjälp. Hästen du trodde var elak (sällan hästar är det) kan mycket väl dölja ett trevligt och tillgivet beteende, som du i din osynliga kamp inte uppfattar. |
Allt mellan 5-15 minuter är maxtiden för vad hästen brukar stå ut rent koncentrationsmässigt. Och som i alla övningar gäller det att hitta vad individens gräns är. Tränar man en övning som är avklarad på två minuter, så kan man mycket väl stanna där, ge hästen berömmet och vilopausen för att sedan gå vidare till nästa övning. Har du kommit så långt så att hästen blivit uttråkad, så har du redan passerat maxtids tröskeln. Ett bra sätt att samtidigt motionera sin häst och träna NH på, är att longera hästen en liten stund, träna NH en liten stund, varvat med vilopauser. Min NH filosofi går alltid ut på att ge hästen en positiv chans till att vilja tänka, därför är det viktigt i all träning att du inte säger till hästen att den gör fel, så länge den bara försöker. (undantag från denna regel finns) Exempel: Du skall med hjälp av tryck neråt på nacken flytta hästens huvud neråt. Håll ett jämt tryck och bara håll kvar detta tryck vad hästen än gör. Efter en stund kommer hästen att vilja komma ifrån trycket och kommer prova olika sätt. Det är då viktigt att du inte säger fel, nej o.s.v Så länge hästen bara provar, men inte slipper ifrån trycket (eftersom den inte flyttat huvudet neråt) kommer den tills slut att prova neråt. Exakt då du bara känner en millimeters flyttning åt rätt håll, släpper du efter. Samtidigt berömmer du/kliar den eller något du vet den tycker om. Tänk på att om berömmet /eftergiften kommer när övningen genomförs så kan det aldrig bli några missförstånd. Jag lovar dig att hästen aldrig glömmer, så länge den själv får tänka och komma på hur trycket skall avta. Prova, du kommer bli överraskad… |
 |
Själv börjar jag alltid med att longera hästen några minuter i trav så att den får värmt upp sina muskler. Men det är inte longerandet som för mig är ett bra arbete i lina. Utan ren linträning, (då jag får hästen till att röra sig till och från mig t.ex. öppna och sluta), samt med tömkörning. Jag börjar alltid med linträningen för att se om hästen är avslappnad, och avslutar inte förrän jag fått igenom ett par gäspningar och/eller hästen självmant vill gå i låg form. Då höjer jag upp kraven och med hjälp av en gjord och dubbla linor, tömkör jag hästen. I början går jag relativt nära den vid bogen, och kollar genom att flytta mig sidledes om den är med på noterna. Följer den efter mig/går i från mig, så fortsätter jag träna den. (Till detta använder jag enbart mitt kroppsspråk.) Men ignorerar den mig går jag tillbaka till linträningen en stund. Den bästa träningen kan vi genom inlärning samt variation ge hästen i lina. Delvis varvat med NH träning, men även för att komma upp med hästen i den högre skolan. Piaff för första gången är exemplariskt att utföra i lina. Din drivning kommer bakifrån, samt hästen slipper sätta sig bakåt utan din vikt som ligger framåt. Minst i gång i veckan borde linträning ingå i veckoschemat. |
Varför? Hästen är inte byggd för att bära oss, därför är det viktigt att vi för hästens hållbarhet rider den i rätt form. Oavsett vad du skall ha din häst till, är den rätta formen A och O. Att rida en häst i rätt form, krävs erfarenhet både av dig som ryttare, men även muskler, ork och vilja av hästen. Därför rider vi kanske lite kortare krävande pass, på den omusklade hästen. NH går väldigt bra att utnyttja till denna ridning. Så fort hästen gjort något bra-vilopaus. All ridning i rätt form går ut på att flytta hästens vikt bakåt. (Men drivningen och viljan skall ändå vara framåt) Hästen är starkare bak, (bär sig bättre bak) och genom att rida den i rätt form, bakåt ökar vi hästens ridlivslängd. För att få hästen till att flytta sin vikt bakåt, krävs det att den orkar trampa under sig med bakbenen, samt att den är lösgjord i första hand. För att få hästen lösgjord, utan att behöva fuska och använda en stark indrivande hand, måste hästen vara lugn och samarbetsvillig. Att bara sitta och rida mjukt med säte och skänkel, ömsom göra en och annan halvhalt eller förhållning, kommer hästen så småningom att vara lösgjord. Det är alltid ifrån denna lösgjordhet vi sedan samlar dom. Alltså inte fuska och prova att rida ihop en spänd häst. Eftersom jag kombinerar NH med Centrerad ridning (dressyrhäst), tycker jag att dessa träningsmetoder fungerar utmärkt ihop. Den Centrerade ridningen går ut på i korta drag, att rida sin häst med minsta möjliga medel. I den Centrerade ridningens skola existerar inte den hårda, dragande handen, utan hästen skall enbart med sätet (sätet är centrum) och din fokusering vilja gå i rätt form. Med dessa bägge metoder kombinerade med varandra får man en mycket trevlig och ridbar häst. Hur man avslutar sin ridtur tycker jag är viktigt, kanske har man just i dag lärt in något nytt, krävt extra av hästen, eller tycker att den gjort bra ifrån sig. Givetvis avslutar man på ett sätt som ger hästen bra belöning. Den bästa belöningen jag anser att man kan ge efter ett hårt ridpass är att hoppa av sin häst, klappa om den, och spänna ut två hål på sadelgjorden. Avskrittningen gör man sedan för hand, medens man talar om för hästen hur duktig den varit. (Då kan man själv passa på att stretcha av sig) Nästa gång hästen utsätts för något krävande vet den att den får belöning för bästa försök. För mig har detta bara gett positiva hästar, även om jag vet att en del anser att hästen skall bära en hela vägen tillbaka till stallet, så blir jag alltid lika undrande på varför??? Om vi (hästen o jag) kan mötas på slutet av vägen, så länge jag bara kommer dit jag vill. Hur kan detta då vara fel? Måhända att din häst åxå tar dig dit, men min gör det villigt med glädje, gör din det? |
 |
Ditt ledarskap fungerar. Hästen litar på dig. Hästen tycker om dig och förlitar sig på dig. Då kan man gå vidare till fas 2. Att rida utan utrustning Är utan tvekan den roligaste utmaning jag tagit mig för. Att man håller sig i en hage första gången är en självklarhet. Och att rida hästen trött före hjälper inte, till nästa gång. Så här gjorde jag i alla fall. Jag behöll sadeln på och började att skritta med tränset på åxå. Sedan när hjälperna för sidvärströrelser var uppfriskade, (detta är ett måste annars går det inte) tog jag av tränset från hästryggen. (använder inte nosgrimma) I början begrep hästen inte så mycket utan fortsatte bara att skritta runt. Men efter ett tag kom den på denna nyfunna frihet och brallade i väg. (det var därför jag behållit sadeln på) I stället för att få panik, drev jag hästen framåt, och låtsades att det var detta som var meningen. Efter ett par varv i galopp, började jag använda rösten. Slutade driva framåt. Och hästen bröt av till trav. Körde exakt samma sak här fast i trav då. Sedan hade jag till slut (efter en extra galopp) hästen i skritt. Med någorlunda kontroll, skrittade vi sedan runt i hagen. Gjorde halt ett par gånger och avslutade när det gick som bäst. Denna häst showar jag med i dag, vi kan speeda rakt fram på ett fält, köra enklare dressyrprogram och hoppa, helt utan utrustning. Men detta hade aldrig gått om inte ledarskapet fungerat. |
Att beakta liksom lek med lös häst är att du givetvis inte provar detta om du inte vet att du är en respekterad ledare över din häst. Vare sig du tränar i en rundcorall, paddock eller i en hage, så är ditt kroppsspråk detsamma som när du longerar med lina. Bara låtsas att du egentligen håller i en lina, och använd ditt kroppsspråk för att få hästen till att öka och minska volten, byta varv, samt komma fram till dig för en vilopaus. Med lite träning, kan du utan problem, göra öppna, sluta, skänkelvikning samt fram o bakdelsvändningar utan lina. Då blir oftast träningen lite roligare, både för dig och hästen. Skulle hästen ha för mycket överskottenergi och vill bralla i väg ett par varv, så låt den göra det, men tala inte om med ditt kroppsspråk att den gör fel, men uppmuntra den inte heller. Själv i det läget brukar jag titta ner i marken, småvisslande sjunga lite för mig själv, tills hästen lyssnar igen. Jag vill inte ha total lydnad då vi tränar i corallen, jag vill först o främst att hästen skall tycka att det är kul. När hästen blir intresserad av varför du inte bryr dig om den längre och vad är det där för en låt matte visslar på, typ, så brukar jag sätta mig ner (hukar), och låta hästen få komma fram för lite mys. Då talade jag om för den att spring du lite, det gör inget, men du får göra det själv. En bra sak att träna i corallen är galoppfattningar. Det är ett bra sätt att lära dom att bära sig själv. Jag skickar ut hästen på full volt i början och låter den få galoppera ett halvt varv för varje fattning. Svårighetsgraden ökas sedan upp, då volten blir mindre men galoppstegen blir färre. När jag har hästen ca 4 meter ifrån mig vill jag just bara ha fattningen, för att syftet hade ju varit att den skulle bära sig, och trampa under sig själv med egen balans. (Detta är svårt för en häst, så träna det korta stunder och inte för ofta.) Så fort hästen valt att vara nära mig och göra fattningen, så får den direkt komma in till mig för lite kel o beröm. Känslan av att få träna i corall går inte att beskriva. Den är nästan lika mäktig som efter ett bra ridpass. Min metod, eller filosofi går inte ut på att driva bort dom i corallen, men jag vet att den är vanlig. Visst kan man först göra en Join–Up, innan man börjar träna, men min filosofi, tycker inte att en bra ledare driver bort en flockmedlem/vän. |
 |
Lek på hästens villkor FÅR INTE FÖREKOMMA, det är inte sunt och det är livsfarligt. Skall det förekomma lek, skall det vara på dina villkor och du skall klara av om det skulle vända och bli allvar av er lek. |
Exempel 1: Begärde du galoppfattning så berömmer du precis när hästen fattar galopp och inte när den galopperar. Exempel 2: Begärde du halt, så berömmer du när hästen bryter av, och INTE när den står still. Hästen har inte samma uppfattnings tid på saker som du har, så ju kortare tid det går mellan kommando och rätt utförd övning, ju lättare gör du det för hästen. Kommer nu inte hästen tro att den gjorde rätt för att du berömde för tidigt? (Den hade ju inte gjort halt än) Nej, skall du lära den kommando för bryt av, så berömmer du strax innan hästen bryter av, och inte när den brytit av. Lite rörigt, men du förstår säkert vad jag menar. Själv har jag ingen övning-bryt av, jag har i stället lärt hästen vad skritt, trav o galopp är. När man sedan berömmer, så låt hästen få den typ av beröm den förtjänade. Har den gjort en bra sak, så låt den få uppleva det. Har mina hästar haft extra svårt för något, ibland för att jag förklarat på ett felaktigt sätt, så låter jag dem tro att de har bestiget Mount Everest, när jag berömmer dem. Man kan åxå avsluta med den svåraste övningen, så att berömmet blir avslut då. Hur man berömmer kan vara så olika, en del ger godis, en del klappar om, en del ger hästen en vilo paus, och en del, kliar sin häst. Inget sätt är fel. Även om jag föredrar klining och vilopausen. |
|
Bortdrivning, är väl det mest vanligaste, men denna bestraffning är väldigt hård. Man skall tänka på att hästen har kvar sina instinkter från vildhäst tiden, och att vara ensam för en häst, är det värsta den kan bli utsatt för. Så om man skall driva bort den, vet vad du gör, och ge den direkt kontakt igen när du ser att den ber dig att få komma tillbaka. I linträningen när hästen vet vad den skall göra men kanske har annat i huvudet, undviker jag helt enkelt att ge den dens efterlängtade vilopaus. Samt distraherar den med lite större rörelser än vanligt. Skulle den däremot bli så distraherad att den utan att titta var den går riskerar att gå över mig, gör jag mig stor, med stora rörelser, samt höjer rösten. Skriker åt den gör jag däremot inte. Däremot kan jag gå rakt mot hästen och gå på den, detta tycker faktiskt de flesta hästar är väldigt obehagligt. |
|
Trots detta använder inte jag spö, vare sig från marken då jag tränar eller då jag rider. Jag behöver ingen förlängd arm, och har aldrig saknat denna hjälp. |
Kort beskrivning av min ena häst Lupina: Arabiskt Fullblodsto på 6 år. Trevlig, lättlärd, framåt och pigg. Äger inga olater att inte vilja lyda, men kan bli lätt orolig om hon inte förstår vad jag vill. En snäll häst som jag verkligen avgudar för hennes trevliga och positiva sätt. Vid tillfället jag skall beskriva var denna häst riden 6 månader och väldigt lite på volter. Enligt ryktet skulle denna instruktör vara en av de bästa häromkring. Vilket gjorde att jag givetvis ville rida för han. Efter andra lektionen och efter bara traggande på en liten volt i skritt och trav, känner jag hur hästen under mig dör. Hon blir inte direkt ovillig, utan bara dör, meter för meter. Denna instruktör ville bestämt att denna olat skulle jobbas bort omedelbart och detta skulle ske med hjälp av ett spö. - Aldrig, sa jag direkt. Instruktören blir då tvärilsk, och skrek att då hade jag inte där att göra. Varför jag försökte förklara, när jag kände att det var som att prata med en vägg , vet jag inte. - Min häst är riden i 6 månader, hon är normalt världens trevligaste häst, även med lite hårdare dressyrpass. – Men detta har hon inte muskler till, hon är trött. - Det är en unghäst, jag har inga sådana här krav ännu. – Detta är inte rätt, jag känner min häst. Men som sagt var, allt jag sa rann bara ut i sanden. Men tänk om jag varit yngre, tänk om jag inte vågat svara emot. Då hade min (EX) instruktör som faktiskt är väl utbildad sett till att knäcka henne. Har man som jag turen att äga en förbaskat trevlig häst, vill man väl för katten inte fördärva den med i ett för tidigt stadium rida musten ur den, eller skall vi säga rida lusten ur den. I dag är hästen riden i 1 år och rids utan spö i dressyr med en enorm lust och vilja. Det är inte ofta jag kommer hem från ridturen och inte har ett bländande leende att visa upp för sambon efter en fantastiskt ridtur.
|
